Söndag

Vaknade vid halv nio (hlalv nio och det är sommarlov?!) för jag skulle upp till stallet som jag alltid gör på söndagarna. Orka åka till min halvt puckade ridgrupp, men älskar man att rida så antar jag att man får stå ut med det och göra det bästa av situationen :S  Det går iaf frammåt för nu har människorna börjat hälsa :O Jag red Zannie och det gick hur bra som helst! Övade på ridhsets alla ridvägar i galopp och övade på lite avsaktningar och framgångar. Riktigt kul, för hela tiden går man frammåt (asso tekninken) så det känns kanon!  Vet inte riktigt om det hör var sista gången för i år men jag tror det så då trtäffar ja inte alla underbara hästar för ens i höst. Ska ju på ridläger med Anna på Gotland i sommar och då har man ju någonting att se fram emot.

(Här är en liten bild på Zannie)

Måste bara berätta en sak om igår kväll. Vi (jag och the family) skulle kolla på nån skräckfilm som Joni hade laddat ner och han hade tydligen hört att den skulle va läskig så därför tänkte vi titta på den. Men sen så visade det sej att det var rymdmonster i med i den :P som var så jäkla äckliga. Den började iaf med att det var nån storm som hade blåst över staden och förstört nästan allting. En pappa och en son skulle åka ifrån mamman och köpa mat så att dom klarade sej undan stormen. Väl inne i mataffären ser dom utanför att det lägger sej en tjock dimma som det inte går att se igenom och dom blir ju förstås jätterädda så alla som va i affären stanna och helt plötsligt kommer värsta rymdmonstrerna med tentakler och alltnig sånt äckligt.... Det går några dar, tillslut bestämmer sej den där pappan att ta med sej 8 personer för att leta efter hans bil som står på parkeringen utanför, då gör dom det men blir jagade av monstrerna och endast tre stycken och han och hans son kommer fram till bilen. Sen åker dom så långt bensinen räcker för att komma ut ur dimman, men då tar bensinen slut och pappan tar fram en pistol för hans plan var att alla skulle ta självmord (eftersom det inte fanns något att leva för när ingen kunde rädda dom) Då skjuter han alla utom sej själv (t.o.m hans son) precis då kommer räddningen. Fyfan vad hemskt! jag började gråta för jag tyckte så otrolgit synd om honom. Hans fru var död, han hade precis skjutit sina vänner och sin son och precis då blir han räddad.!! Fyfan vad hemskt säger jag bara....

Nu ska jag äta sen lunch ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0